Skottlandsresan, dag 4-5
Dag 4
Vi lämnade Glasgow för att ta oss vidare upp i Skottland. Första sevärdheten vi skulle passera var ombesjungna Loch Lommond. Problemet i Skottland är att de inte är vänliga mot oss, som fösöker fotografera från bussen. Det växer sly överallt mellan vägen och sjön så det gäller att vara snabb med kameran när det dyker upp en lucka i grönskan.
Detta är bästa bilden på Loch Lommond. Vatten som vatten...
När vi kommit till staden Tarbet svängde vi västerut från Loch Lommond och styrde mot nästa sjö, Loch Fyne, som egentligen är en havsvik. På vägen dit hittade jag lite motiv.
Jo, det är vackert i Skottland.
Dessa gamla fina stenbroar.
En bit utefter Loch Fyne kommer vi till Inverary, den vita staden.
Utsikt mot andra stranden.
Man jämför ibland Skottland med Norge. Långa fjordar och höga berg.
Det blir många bilder med speglingar i den blanka vattenytan.
Här och var hittar man ett ensamt hus.
Framme vid dagens etappmål Oban.
Där besökte vi distilleriet och fick provsmaka Obans 14-åriga whisky, som ingår i de sex stora. Vi fick inte fotografera inne i fabriken.
Dagens lunch bestod av Fish & Chips. Asken är stängd för innehållet är redan uppätet. ;-)
Dag 5
Efter dagens frukost, som bland annat bestod av haggish, for vi norrut utefter Loch Linnhe.
Spegelblankt vatten.
Man förstår att området kallas The Highlands.
Topparna reser sig som riktiga fjäll. Inte långt härifrån ligger Skottlands högsta berg, Ben Nevis.
Här skulle det sitta fint med en paus och flugspö. Jag såg många underbara strömmande vatten, som gjorda för flugfiske.
Framme i Fort William hittade jag denne ståtlige Highlander. Fort William har under långa tider varit övningsplats för militärer.
Stadens kyrka och framför den...
... ett minnesmärke över stupade soldater under de båda världskrigen. När jag fotograferade, kom det fram en bybo och berättade att han nästan dagligen såg folk gå fram till statyn och försöka läsa texten, som är inristad på framsidan. Den är på Skotsk gäliska så de flesta skakar på huvudet. Då brukar han visa dem baksidan - där står samma text, fast på engelska.
Ett exempel på språket i fråga.
Efter Fort William for vi vidare utefter Caledonska kanalen.
I Fort Augustus ligger högsta punkten i Caledonska kanalen, där det ochså finns ett antal slussar. Här fick vi vår första rejäla regnskur.
Vidare norrut hann jag knäppa den bild på en liten borg.
Vi stannade vid Urquhart Castle för att spana efter sjöodjuret i Loch Ness. Vi såg ingen Nessie där så det blev till att fara vidare mot säkrare jaktmarker...
Här borde vi väl finna vårt byte...
Och se, där var hon!
Efter detta for vi vidare mot dagens slutmål, Inverness, som är nordligaste punkten på vår resa. Där köpte jag ett vykort som kom fram 14 dagar senare. Det satt fint med en pint på puben innan det var dags för gemensam middag på Royal Highland Hotel.
Fortsättning följer.
Skottlandsresan, dag 1-3
Nu äntligen ska det bli lite dokumentation från min resa till Skottland, 1-10 september 2011.
Efter Gretna Green fortsatte vi norrut mot Glasgow och passerade avtagsvägen till Lockerbie. Platsen för den fruktansvärda flygplanssprängningen.
Dag 1
Resan började med påstigning i Lilla Edet 06.30. Jag blev nöjd när jag upptäckte att det var samma chaufför, Sten-Erik, som vid Toscanaresan förra året. Väl ombord upptäckte jag ett par, som också varit med på Toscanaresan. Dessutom såg jag att bussen bara var halvfylld. Sten-Erik förklarade att vi bara skulle bli 25 passagerare och det kändes ju bra - lätt att lära känna varandra. Sedan kom nästa plus; Sten-Erik berättade att vår reseledare, Ingrid, skulle kliva ombord i Helsingborg. Hurra, tänkte jag - hon var ju också vår reseledare till Toscana, som jag var så nöjd med. Allt verkade grunda för en toppenresa!
Första dagen blir en transportsträcka - därför inga bilder. Fika/frukost vid Björkäng. Chauffören har varit uppe sedan före 4 i morse och behöver sin lagstadgade rast. Sedan bar det iväg till Helsingborg för att plocka upp vår reseledare och färjeresa till Helsingör. Nästa färja tog oss över till Puttgarden och vips var vi i Tyskland. Strax efter svängde vi av till Heiligenhafen för proviantering av alkoholhaltiga drycker - en och annan vill ju fukta strupen under resan.
Så småningom, via Hamburg, var vi framme i Bremen för första övernattningen, på InterCity Hotel. Gemensam middag och sedan badade jag i badkar(!). Det är jag ju inte bortskämd med. :-)
Dag 2
Efter frukost fick vi vänta en stund på bussen, som hade fastnat bakom en sopbil, vilken stannade var 5:e meter för att plock upp sopor. :-)
Vi kom iväg och fortsatte via Oldenburg mot Nederländska gränsen. När vi passerat gränsen for vi vidare mot Groningen.
Holländskt landskap från bussfönstret.
Vårt mål för dagen var Amsterdam, närmare bestämt Ijmuiden, varifrån färjan till Newcatle gick. Vägen dit gick via Nordsjövallen, som avgränsar Ijselmeer från Atlanten.
Här är vi mitt ute på vallen.
Ett minnesmärke som föreställer tillfället, när sista stenen på vallen lades.
En musselodling i Ijselmeer.
Gammal vindkraft i centrum, ny vindkraft i bakgrunden, kanaler, knepiga broar och en cyklist. Allt typiskt för nederländerna.
En gata i Alkmaar, där man har en stor ostmarknad. Vi stannade en stund och kikade runt i staden, som just idag var belamrad med allsköns tivoliattraktioner på de smala gatorna.
Framme i Ijmuiden gick vi med visst besvär ombord i färjan. Det hade knasat till sig med hyttbokningen så jag var utan hytt och två, som reste ihop, hade fått var sin enkelhytt. Allt ordnade sig så småningom och vi åt gemensam middag ombord.
Vi lämnar fastlandet med Princess Seaways...
... och reser västerut mot Europas skärgård, de Brittiska öarna. ;-)
Dag 3
Natten på Nordsjön har varit lugn. Frukost på båten. Lite gråmulet väder.
Här ser vi engelska kusten.
Under insegling till Newcatle on Tyne.
Stadsvy från Newcastle.
Nordengelskt landskap. Precis som i "Hem till gården", som någon i bussen sa.
Längre norrut såg vi vackra ljunghedar.
Nära skotska gränsen. Lite kargare och fler högre toppar i fjärran.
"För länge sedan" höjde man åldern för flickor för att få gifta sig från 16 till 21 år i England. I Skottland behöll man 16-årsgränsen. Detta utnyttjades av engelsmännen, som reste över gränsen för att kunna gifta sig med de unga flickorna. Alldeles vid gränsen ligger byn Gretna Green, där bysmeden hade rätt att viga folk. Det gjotde han vid städet inne i smedjan. Att gifta sig i Gretna Green är fortfarande mycket populärt.
Vid vårt besök pågick en vigsel så vi kunde inte kika in i vigselrummet. Utanför stod en Excalibur och väntade på brudparet.
Och givetvis en säckpipespelare i full skotsk mundering.
Framme i Glasgow fick vi ombord en lokalguide som berättade om staden medan vi åkte runt med bussen.
En gammal bro...
Gammalt och nytt...
Ett College... Lite Hogwart?
Glasgows äldsta hus.
Därefter incheckning på Alexander Thomson Hotel och en promead på stan. Efter den gemensamma middagen slog jag mig till ro med en kopp kaffe på rummet och tittade/lyssnade på musik från Albert Hall. Brittiska hotell med vattenkokare, kaffe, te och ett par små kakor på rummet är finemang.
Fortsättning följer.
