GråBossen

Nu har jag äntligen fått ordning på mina bilder från resan till Hjuken. Jag har valt ut några, som jag visar med kommentarer.

Hjuken är en liten by i Vindelns kommun ca 8 mil nordväst om Umeå. Resan dit var på 106 mil och det blev ca 12 timmar vid ratten, som Lilla Frun och jag delade på. Vi besökte våra grannar, Stickan och Maggan,från tiden i Lilla Edet. De flyttade upp för 5 år sedan och vi besökte dem första gången 2007. Byn ligger invid Vindelälven och har en historia långt tillbaka i tiden.


Här har vi några mil kvar på vår resa och klockan är 22.09, betydligt ljusare än hemmavid.


Hos familjen bor två katter, detta är Sonny den andra heter Sotis och är förstås svart.


Collien Alva hör också till familjen.


Tyvärr var vädret inte det bästa och så här såg det ofta ut när man tittade ut
genom altanfönstret.


Detta är utsikten från frukostbordet på altanen. Det närmaste våta är vägen och det bortre våta är Vindelälven.


Detta är också Vindelälven ett par mil längre in i landet.


Samma älv och samma plats ur en annan vinkel.


På lördagen var vi på cruising i Lycksele. Stickan har Chryslern till höger, en 300 från -99. Bilen till vänster ägs av Stickans bäste kompis och granne, som också kallas Stickan. Det är också en Chrysler 300 fast från -04 och med en V8-motor.


En 56:a Volvo PV 444. Maroonröd säger jag bara så vet alla insatta vad jag menar.


En Chevrolet Impala för att glädja min svärdotter. Men jag vet inte om det är rätt årsmodell.


När jag hörde ljudet av tvåtaktsmotorn och såg den oljeblå röken, klappade hjärtat lite extra på en  gammal Saab:are.


Sista kvällen innan vi skulle åka hem, satt vi och pratade med Stickorna och Maggorna (Jo, den andra Stickans fru kallas också Maggan.) och fick höra en berättelse. Det var i älgjaktstider och jaktlaget hade inte skjutit en enda älg. En av jägarna var Maggans (den andra) svärson och hans yngste skulle döpas. Men det blev några timmar över innan dopet så han for upp till älgpasset med bössan. Inget speciellt hände och han skulle precis packa ihop när han hörde att det rörde sig i buskarna. Han lyfte upp geväret och riktade mot en öppning i slyet, där han trodde älgen skulle uppenbara sig. Det fortsatta att prassla inne i snåren utan att något visade sig. Efter en stund såg han i alla fall att det började röra på sig. Han förberedde sig på skott och ut i gattet kom en - BJÖRN. Han sköt  och björnen röt till och vände sig om och förvann i snåren igen. Man går ju inte ut och letar efter en skadad björn så han ringde efter en kompis med spårhund. Medan han väntade så gjorde han små försiktiga utflykter för att kolla läget. Efter en stund vågade hans sig på att följa blodspåret från skottplatsen och 20 meter in i snåren läg björnen död. Skottet hade tagit perfekt. Det blev dop senare under dagen och dagen efter fick man också älg i jaktlaget. Tilldelningen av björn det året  var 10 stycken i Västernorrland och denna björnen var just nummer 10.


Givetvis stoppade han upp björnen och efter berättelsen gick vi bort till jägaren, som bodde några hus längre in på gatan så vi fick några bilder. Visst är det en imponerande vakt för barskåpet. (Visst har jägaren en tax.)


Björnen var märkt så att man fick reda på att han var 4 år och född i Orsa finnmark i Dalarna. Rejäla klor, som man helst inte vill komma i kontakt med.


Trots det vilda uttrycket så var pälsen len som en riktig nallebjörn ska ha.

Javisst ja, fisket....  Det regnade som sagt så det blev inte så mycket fiskat som vi tänkt. Några tillfällen till att pröva lyckan fick vi dock. En dag for vi iväg till en sjö som passeras av Hjuksån. Mellan forsarna nedanför sjön fick jag faktiskt en öring. Den var så liten (15 cm) så jag släppte tillbaka den till vattnet med önskan om att växa till sig, tills nästa gång vi träffades.