GråBossen

Igår, när jag skulle kissa av vovvarna innan eftermiddagsmaten, rasslade det till i bladverket på Zingos vanliga kisseställe. Jag tog snabbt undan båda hundarna och kikade in bland vegetationen. Där låg något ljust, slingrigt med ben, som rörde sig. I hastigheten trodde jag det var en jättestor ödla av något slag. Snabbt in och lämna hundarna och sätta fart på fru och barnbarn med orden: "Det är något knepigt i rabatten. Skynda på och kom ut!" I hastigheten glömde jag kameran men tog med en stängselstolpe i plast.

Väl framme vid det mystiska kunde jag med hjälp av stolpen peta undan bladen och såg något stort ljusgrått, som slingrade sig. Med hjälp av stängselstolpen lyfte jag fram det hela och såg då att benen tillhörde en padda, som var på väg att slukas av en orm. När jag släppte ner ekipaget på gräsmattan släppte ormen sitt byte och ringlade blixtsnabbt iväg. Det var en snok, ljusgrå med typiska gula fläckarna och ca 1 meter lång. Jag har nog aldrig sett en så stor orm ute i naturen tidigare. Paddan satt kvar, upplåst som en boll, kanske lycklig för att sluppit bli ormmat. När jag en kvart senare var ute och kollade läget, var paddan försvunnen. Antingen för egen maskin eller så hade snoken hämtat tillbaka sitt middagsmål. Men ínnan dess hade jag hämtat kameran och fått en bild på den "räddade".


Lite dåligt samvete fick jag, som hade snuvat snoken på dess mat.


Idag tog vi en skogspromenad och kikade efter svamp. Lilla Frun fick ihop lite grand, som jag rensade och stekte upp. Vovvarna gjorde små race utefter skogsstigen.

Här ligger Schassen i täten.


"Kom igen nu Zingo! Hänger du inte med?"


Fast Zingo vann förstås racet.


Lite trött efter dagens äventyr, tar Schassen igen sig på köksgolvet.