GråBossen

Det har varit lite klent med inläggen på bloggen den senaste tiden. Delvis beror det på att vi har lite haltande kontakt med den telemässiga omvärlden. I dag har vi fått konstaterat att det är ett kabelfel och hoppas nu att det blir fixat inom de närmaste dagarna. Telefonen är helt död - bara brus i luren - och internet fungerar till och från. Tur att man har mobiltelefon.

En annan orsak till bloggtorkan är att vi har haft dotter med familj på besök. Hon och hennes äldste son har varit  och tittat på Finnkampen. Tiden går fort när det är barnbarn på besök. Och när barnbarnen har slocknat har det blivit en massa kvällssnack med dotter och svärson.

Nu är det vardag igen och hösten verkar vara på gång. Visserligen hade vi uppehåll på förmiddagen så vi kunde köra hem ett lass hö till hästen men senare kom regnet. Ett sådant där fint regn, som bara strilar ner och gör en alldels genomvåt. Ett annat hösttecken är att tv-tablåerna börjar återgå till det normala. Men det är väl egentligen ingen förbättring...

Inga bilder idag - ska försöka bättra mig.  ;-)

Idag kom två av mina gamla kompisar på Saab och hälsade på. Anneli åkte motorcykel för första gången och klarade av premiärturen galant, bakom säkre Lasse. Det blev mycket tjattrande om allt möjligt och tiden gick allt för fort. En härlig eftermiddag/kväll, som jag hoppas kan upprepas snart.


Här kommer den motorburna ungdomen. ;-)

När jag klippte gräset igår upptäckte jag att det var ett antal humlor, som koncentrerade sig på en fläck av gräsmattan. Senare kollade jag vad de höll på med och såg då ett litet hål i marken, ca 1 cm i diameter. Plötsligt kom det en humla utkrypande ur hålet och jag förstod att det var ett hulmebo jag hade hittat. Det blev till att hämta kameran och ta ett antal bilder på de flitiga små djuren. In i hålet med pollenfyllda bakbensfickor och efter en stund ut igen för ny proviantering.

Här kommer några bilder på de flitiga små vännerna.


Ibland verkade det som om de fick leta efter sitt hål. Misstänker att det var jag som störde dem genom att sitta i inflygningsvägen.


Här ser man de pollenfyllda fickorna på bakbenen på humlan, som är på väg in i boet.


På väg ut ur boet efter lagring (eller matning?).


Här kan man se boöppningen bakom humlan.

Lilla Frun och jag passade på att plocka lite kantareller när vi var ute med hundarna i middags. Eftersom vi gick en bit ifrån varandra sprang hundarna mellan oss för att hålla koll på husse och matte. Men när vi skulle samla ihop oss för att fortsätta promenaden så saknades hundarna. Normalt brukar de dyka up efter 5-10 minuter, men inte idag. Vi visslade och ropade men inga hundar dök upp. Det är några kvadratkilometer skog och berg att leta i på Bredfjället så efter några sporadiska turer i terrängen gav vi upp och vände hemåt. Vi hoppades att hundarna skulle ha hunnit hem före oss - men icke då.

Med tanke på att vargparet har fått 6 nya valpar i år och har kvar två fjolårsvalpar (10 st totalt) så var vi lite oroliga att något riktigt tråkigt skulle ha hänt. Tiden gick och vi bestämde oss för att ta bilen och åka ända upp på Bredfjället. Det hade då gått tre timmar sedan vovvarna försvann. Då kommer gamle Buster in i köket (vi hade dörrana öppna) och när jag gick ut för att titta efter Zingo kom han också springande. Två myyyycket trötta hundar har varit väldigt stillsamma resten av dagen.

Den lyckliga avslutningen på en orolig dag firar Lilla Frun och jag med ett glas vin. Nu får vi nog ha koppel på hundarna ett tag, när vi är ute på promenad.

Idag var det dags att använda den nya grillen för första gången. Son med fru och grabbar var med och förgyllde eftermiddagen. Efter att ha fått lite regnskurar höll sig solen framme när det var dags. Fast det var inte varmt nog för att sitta ute och äta, utan det blev vid köksbordet istället. Men man ser grillen därifrån också. ;-)


Son och sonson var givetvis till god hjälp. Både vid grillen och vid matbordet.


Flintastekarna blev smaskens. Det blev bland annat nystekta kantareller till.


Även den nyinköpta elektriska grilltändaren invigdes. Den kan verkligen rekommenderas. Enkelt och behändigt och inga illaluktande tändvätskor.

I morse ropade Lilla Frun på mig och sa att jag skulle ta med kameran. Vi hade fått en gäst i hallen.


Det var en vårtbitare som satt på fållbänken. Efter att blivit fotograferad fick han (?) hjälp att komma ut i friska luften.

Dagen har för övrigt varit riktig varm och jag har fått klippt färdigt syrénhäcken. Dessutom har Lilla Frun pysslat om mig med mat och dryck. Pilsner på eftermiddagen och vin på kvällen. Nu sitter vi med vidöppna fönster och bara mår gott.

Idag passade vi på att besöka Gullholmen, som ligger alldeles utanför Orusts västra kust. Vädret var fint och lagom varmt för att promenera omkring på de smala vägarna och titta på de typiska bohuslänska husen. Vi letade också reda på en gammal bekant till Lilla Frun och fick bland annat se hans renoveringsarbeten i två av husen.


Bilen fick parkeras en bit från färjeläget och sedan blev det promenad. Det finns inga bilar på Gullholmen utan man går eller cyklar.


Här syns Gullholmen från färjan


Gullholmen lär vara det mest tättbebygda samhället i Sverige, dvs antal människor per kvadratkilometer. Men visst är det vackert och sååå bohuslänskt.


Smala vägar och tätt mellan husen.


Lite från djurlivet. Blir den fula ankungen en vacker svan?


I stället för rondellhund. Man förstår budskapet!

Idag skulle vi gå lite längre än den vanliga hundrundan för att titta efter kantareller. Vi hade försett oss med äpplen och bananer för en rejäl tur. Nu kom vi inte alls så långt för vi hittade så mycket svamp att vi fick vända hem igen. Man ska ju hinna med och rensa all svampen också.


På vägen ut såg vi ormvråkarna lära sin unge att jaga. Ett himla jamande uppe i skyn.


Guld i skogen.


Och de här får stå kvar.


Innan vi vände hem satte vi oss i solen och delade våra äpplen med vovvarna.


Dagens skörd.

Lilla Frun ville gå på Liseberg idag för att lyssna på Sven-Bertil Taube. Jag var inte svår att övertyga till att följa med. Dessutom pratade Lilla Frun med svärdottern, som tog med sig gubbe och yngsta sonen. När vi kom till Liseberg skulle konserten precis börja så det var väl timat. För att vara 75 år har Sven-Bertil fortfarande en väldigt fin röst. Och gitarren hanterar han också med bravur.


Sven-Bertil med Lisebergsorkestern. Skapligt med publik och några regndroppar.

Under tiden hade svärdotter gått med 12-åringen så att han fick åka lite också. De bor i Göteborg och är på Liseberg lite då och då så han behöver ju inte åka på allt.


Här åker sonsonen Uppsvinget och farmor vinkar glatt.

Därefter passade vi på att äta glass och sedan började spelandet på diverse godishjul. Då hade svärdotter med son redan vunnit två påsar chips.


Lite vinster blev det. Här är mina. I den vita kartongen är det en  segelbåt, som ska monteras.


Så här glad blev Lilla Frun när hon hade vunnit 3 kg choklad (3 askar Paradis + 3 askar Aladdin).


Båda familjernas samlade vinster. Den stora chipspåsen är på 5 kg och vanns av den lycklige unge mannen med farmors hjälp.

Det blev en riktigt lyckad kväll på Liseberg. Och jag som inte varit där på riktigt många år. Det här får vi göra om.

Bilderna får tala för sig själv.


Det utstakade området fick grävas ut och planas av. Gräsmattan var inte vågrät - förstås.


Sedan blev det att lägga ut plattor och gränsa av mot gräset.


Här ligger delarna efter hemtransport.


De gråa delarna målades vita.


De två första (och tyngsta) delarna på plats. Tur att det svaga könet är så starkt. Tack för hjälpen Lilla Frun.


Nu syns det väl att det är en grill på gång.


Så ska skorstenen på.


Nästan klart.


Stolt byggare vid färdigt verk. Nu ska bara limmet härda och vädret bli rätt så kan vi premiärgrilla.

Idag  (eller rättare sagt igår, eftersom midnatt har passerats) var Lilla Frun och jag i blåbärsskogen. Det vill säga Lilla Frun plockade och jag satt på en sten och såg till att inget otrevligt skulle hända. Samtidigt passade jag på att fota lite runt omkring mig.


Målet med utfärden.


Orsaken till utfärden. ;-)


På marken hittade jag först ett äggskal. Ingen aning vilken fågel.


Och uppe i skyn svävade två ormvråkar mot de sommarlätta molnen.


När jag slagit mig ner på en sten så upptäckte jag först en blomfluga (tror jag att det är).


Sedan dök det upp en pärlemorfjäril.


Och därefter en nässelfjäril.


Under tiden hade de sommarlätta skyarna bytts ut mot något mer hotande. I fjärran hördes också åskamuller. Vi tyckte att det var läge att dra sig tillbaka till bilen.


På vägen tillbaka möttes vi av att någon däruppe hällde ut massor av Tulo halstabletter - det haglade! Efter en snabb marsch var vi inne i bilen och då började åskregenet. Vi klarade oss ganska torra från äventyret.

Idag har vi varit och hälsat på Lilla Fruns syster och hennes man på Rixö, en bit från Lysekil. Toppenväder och god mat och givetvis en massa prat om allt möjligt. Inte minst om barnbarn.



När vi kom tillfärjeläget hade färjan precis gått. Men det var tätt mellan turerna så vi var snart på plats.


Finns det något mer Bohuslän än blommande kaprifol?


Bild 2 i projektdokumentationen. Nu är det utstakat!

Jag håller på att fotodokumentera ett nytt projekt. Vill inte avslöja vad det är innan det är färdigt. Men en liten bild kan jag lägga ut.


Här är platsen, som ska prydas av något nytt.

Dagen började med regn men efter lunch blev det uppehåll så jag fick gjort lite grand. Senare på kvällen hade vi hovslagaren här så nu har Blesi fått nya "gångjärn".  ;-)

Först en bild på resultatet av Lilla Fruns 40 minuter i skogen i går - alldeles bakom huset.


Fint resultat eller hur?

Idag tog vi en tur med hundarna till sjön. Jag tror bilderna talar för sig själv.


Så här lugn och fin var sjön innan hundarna var framme. Mulet med bara en liten krusning på ytan.


Lilla Frun kastade en pinne och Zingo är på hugget.


Full speed mot målet.


Nu har jag den!


Tillbaka till matte med pinnen.


Aj, där kommer Buster.


Men honom simmar jag lätt ifrån.


Jag är så glad så jag måste plaska lite extra med pinnen.


Äntligen framme.


En gammal Buster får nöja sig med en liten pinne.

Idag har jag kört in den sista veden för kommande eldningssäsong. Sedan har vi fått hem två lass fin björkved, som ska tas om hand under hösten. Då är den torr tidigt i vår och kan bli inkörd så fort vi slutar att ta av den gamla veden. Det innebär att det mesta av vedbehovet för vintern 10/11 är klart. Men det fordras ju lite svett till.


Väl påfyllt i vedboden. Det är nog 4 meter djupt in men det syns inte på bilden.


Här ligger höstens sysselsättning.

Idag har det varit riktig sommar igen och vädermänniskorna lovar fortsatt sol.

Dagens facit: Lassat av ett lass ved - har nu två lass liggande i väntan på kap och klyv. Planterat lite växter. Plockat av vinbär - det blev ca 5 liter. Klippt gräsmattorna men det blev tvärstopp när jag körde av en kniv mot en sten. Kniven klarade sig så det ska bara dit en bult. Dessutom har jag vattnat alla krukväxter. Det är bäst att sköta om dem annars blir det bannor när Lilla Frun kommer hem igen. Mycket att tänka på när man är gräsänkling en hel vecka. ;-)

Jag satt en stund med kameran och väntade på ormvråkarna, som jag hade sett på förmiddagen. Föräldrarna håller på att träna ungen så den kan klara sig själv. Fantastiska uppvisningar att titta på. Men när jag hade monterat långa teleobjektivet hade de tydligen avslutat dagens lektioner. På tal om fågel blev jag väldigt glad när jag var ute och plockade bären; tornseglarna har trots allt ungar under takpannorna på ett av uthusen. Men i år har de antingen varit väldigt sena eller så är det en andra kull. Dessutom hade de bytt sida av huset mot föregående år.

För att få med lite bilder så har jag plockat ut några till från norrlandsresan.


Med sådan här vägar går resan snabbt och behagligt. Till höger syns nya Botniabanan.


Detta är en kvällsbild när vi börjar närma oss målet. Jag tror att det var strax efter Tavelsjö och man ser hur dimman börjar stiga från marken.


En Corvette, fångad på cruisingen i Lycksele. Tog med den med tanke på dottern, som har en stående i sitt garage. Och
även för brorsdottern, som också gillar Corvette.


Välhängda jeansbakar på cruisingen. "Blir de´nå´t pök?"


Så här ska ett riktigt dollargrin se ut. Huven står öppen för att visa att det sitter en stor diesel i.

Nu har jag äntligen fått ordning på mina bilder från resan till Hjuken. Jag har valt ut några, som jag visar med kommentarer.

Hjuken är en liten by i Vindelns kommun ca 8 mil nordväst om Umeå. Resan dit var på 106 mil och det blev ca 12 timmar vid ratten, som Lilla Frun och jag delade på. Vi besökte våra grannar, Stickan och Maggan,från tiden i Lilla Edet. De flyttade upp för 5 år sedan och vi besökte dem första gången 2007. Byn ligger invid Vindelälven och har en historia långt tillbaka i tiden.


Här har vi några mil kvar på vår resa och klockan är 22.09, betydligt ljusare än hemmavid.


Hos familjen bor två katter, detta är Sonny den andra heter Sotis och är förstås svart.


Collien Alva hör också till familjen.


Tyvärr var vädret inte det bästa och så här såg det ofta ut när man tittade ut
genom altanfönstret.


Detta är utsikten från frukostbordet på altanen. Det närmaste våta är vägen och det bortre våta är Vindelälven.


Detta är också Vindelälven ett par mil längre in i landet.


Samma älv och samma plats ur en annan vinkel.


På lördagen var vi på cruising i Lycksele. Stickan har Chryslern till höger, en 300 från -99. Bilen till vänster ägs av Stickans bäste kompis och granne, som också kallas Stickan. Det är också en Chrysler 300 fast från -04 och med en V8-motor.


En 56:a Volvo PV 444. Maroonröd säger jag bara så vet alla insatta vad jag menar.


En Chevrolet Impala för att glädja min svärdotter. Men jag vet inte om det är rätt årsmodell.


När jag hörde ljudet av tvåtaktsmotorn och såg den oljeblå röken, klappade hjärtat lite extra på en  gammal Saab:are.


Sista kvällen innan vi skulle åka hem, satt vi och pratade med Stickorna och Maggorna (Jo, den andra Stickans fru kallas också Maggan.) och fick höra en berättelse. Det var i älgjaktstider och jaktlaget hade inte skjutit en enda älg. En av jägarna var Maggans (den andra) svärson och hans yngste skulle döpas. Men det blev några timmar över innan dopet så han for upp till älgpasset med bössan. Inget speciellt hände och han skulle precis packa ihop när han hörde att det rörde sig i buskarna. Han lyfte upp geväret och riktade mot en öppning i slyet, där han trodde älgen skulle uppenbara sig. Det fortsatta att prassla inne i snåren utan att något visade sig. Efter en stund såg han i alla fall att det började röra på sig. Han förberedde sig på skott och ut i gattet kom en - BJÖRN. Han sköt  och björnen röt till och vände sig om och förvann i snåren igen. Man går ju inte ut och letar efter en skadad björn så han ringde efter en kompis med spårhund. Medan han väntade så gjorde han små försiktiga utflykter för att kolla läget. Efter en stund vågade hans sig på att följa blodspåret från skottplatsen och 20 meter in i snåren läg björnen död. Skottet hade tagit perfekt. Det blev dop senare under dagen och dagen efter fick man också älg i jaktlaget. Tilldelningen av björn det året  var 10 stycken i Västernorrland och denna björnen var just nummer 10.


Givetvis stoppade han upp björnen och efter berättelsen gick vi bort till jägaren, som bodde några hus längre in på gatan så vi fick några bilder. Visst är det en imponerande vakt för barskåpet. (Visst har jägaren en tax.)


Björnen var märkt så att man fick reda på att han var 4 år och född i Orsa finnmark i Dalarna. Rejäla klor, som man helst inte vill komma i kontakt med.


Trots det vilda uttrycket så var pälsen len som en riktig nallebjörn ska ha.

Javisst ja, fisket....  Det regnade som sagt så det blev inte så mycket fiskat som vi tänkt. Några tillfällen till att pröva lyckan fick vi dock. En dag for vi iväg till en sjö som passeras av Hjuksån. Mellan forsarna nedanför sjön fick jag faktiskt en öring. Den var så liten (15 cm) så jag släppte tillbaka den till vattnet med önskan om att växa till sig, tills nästa gång vi träffades.