GråBossen

Idag tog jag med kameran ut för att dokumentera vårens framfart.


Innan promenaden laddade Schassen upp med sin lekknut.


Under promenaden hade Schassen stenkoll på Husse. Det kan ju vankas godis om man går riktigt fint.


Var det fest här igår? Idag är ju vitsipporna helt utslagna!  Hihi...


Vitsipporna ramar in vår lilla damm. I bakgrunden syns rhododendronbuskarna.


Rabarberna visar växtkraft. Snart dags för en paj?


Vid husgaveln har tulpanerna precis slagit ut. Pärlhyacinterna bidrar med blått och maskrosen med sitt solgula.


Magnolian blommar fint nu. Den är nog vackrast när den inte har slagit ut helt.

Igår och idag har det verkligen kännts som vår. Här kommer lite vårbilder från våra hundpromenader på lördag och söndag.


Välkommen Vår!

Lördagsturen gick ut i skogen...


Frippe solar sig.


Blesi gottar sig också i solen.


Schassen är redo för att fara runt i skogen.


Zingo poserar stolt på en stubbe.


Det är kul att leta godis tillsammans.


Hm, vad har vi hittat här?


Lite varmt var det allt i skogen...


På väg hem träffade vi på en groda.

Söndagsturen gick ner till sjön...


Vid vattnet var det full fart på Zingo. Här ska han ut och hämta tillbaka en pinne, som husse kastat ut.

^
Återtransport av utkastad pinne.


Leverans av pinne.


Idag har de första vitsipporna slagit ut.


Och även blåsipporna fanns på plats.

I kväll, när jag var ute med hundarna, träffade vi först på två rådjur nere i hästhagen. Normalt brukar de försvinna så fort hundarna börjar skälla. Men dessa två gick några meter och ställde sig sedan med de vita bakarna mot oss och huvudena bakåtvända för att kolla vad vi gjorde. När vi hade passerat återvände de en bit och fortsatte beta.

Lite längre fram på vägen, precis där jag hade tänkt vända, tittade jag ut på ett gärde och såg ytterligare ett djur. Det stod först stilla men började sedan röra sig upp mot vägen. Då upptäckte även Zingo att det rörde sig något och började skälla. Under tiden funderade jag på om det var ett rådjur men proportionerna stämde inte och inte heller rörelserna. Då fattade jag att det var en varg! När Zingo skällde stannade vargen för några sekunder och vek sedan av 90 grader och lunkade iväg mot skogsbrynet. Tyvärr var det skymning och lite disigt så det var inte läge att ta fram mobilen för foto eller film. Men synen sitter kvar hos mig - och nu har jag äntligen fått se en varg ute i naturen. Precis när vargen var framme vid skogsbrynet vände Zingo och ville gå hemåt, utan att jag sa något. Kändes det knepigt för honom månntro?

På väg hem passerade vi åter hästhagen där rådjuren stod kvar och betade. Men den här gången drog de iväg när vi närmade oss.

Vissa kvällar blir upplevelserika...