GråBossen

Igår, när jag skulle kissa av vovvarna innan eftermiddagsmaten, rasslade det till i bladverket på Zingos vanliga kisseställe. Jag tog snabbt undan båda hundarna och kikade in bland vegetationen. Där låg något ljust, slingrigt med ben, som rörde sig. I hastigheten trodde jag det var en jättestor ödla av något slag. Snabbt in och lämna hundarna och sätta fart på fru och barnbarn med orden: "Det är något knepigt i rabatten. Skynda på och kom ut!" I hastigheten glömde jag kameran men tog med en stängselstolpe i plast.

Väl framme vid det mystiska kunde jag med hjälp av stolpen peta undan bladen och såg något stort ljusgrått, som slingrade sig. Med hjälp av stängselstolpen lyfte jag fram det hela och såg då att benen tillhörde en padda, som var på väg att slukas av en orm. När jag släppte ner ekipaget på gräsmattan släppte ormen sitt byte och ringlade blixtsnabbt iväg. Det var en snok, ljusgrå med typiska gula fläckarna och ca 1 meter lång. Jag har nog aldrig sett en så stor orm ute i naturen tidigare. Paddan satt kvar, upplåst som en boll, kanske lycklig för att sluppit bli ormmat. När jag en kvart senare var ute och kollade läget, var paddan försvunnen. Antingen för egen maskin eller så hade snoken hämtat tillbaka sitt middagsmål. Men ínnan dess hade jag hämtat kameran och fått en bild på den "räddade".


Lite dåligt samvete fick jag, som hade snuvat snoken på dess mat.


Idag tog vi en skogspromenad och kikade efter svamp. Lilla Frun fick ihop lite grand, som jag rensade och stekte upp. Vovvarna gjorde små race utefter skogsstigen.

Här ligger Schassen i täten.


"Kom igen nu Zingo! Hänger du inte med?"


Fast Zingo vann förstås racet.


Lite trött efter dagens äventyr, tar Schassen igen sig på köksgolvet.

Idag fick Schassen följa med Zingo till sjön. Det var nytt och spännande. Här berättar han själv i ord och bild.


Hallå där, vad gör du i den där jättestora vattenskålen?


Aha, du hämtar pinnar, som matte slänger ut! Hoppsan, jag blev visst våt om fötterna.


Vad ska du gör med den där pinnen nu då? Och nu är jag våt om magen också.


Ge den till mig - inte till matte!


Nej, hör du, du får inte sticka iväg med den. Jisses vad det skvätter!


Hmm, det verkar intressant det här med vatten...


Tjolahopp, jag kan simma! Det hade jag ingen aning om att jag kunde.


Måste man se ut så här efter ett dopp i vattnet? Liknar ju nästen en sådan där nakenhund.

Idag har Schassen varit hos veterinären på Villa Qrera och fått sin Parvo/valpsjukevaccination, som små valpar får vid 12 veckors ålder. Han började med att skälla ut två stora hundar - man riktigt såg hur hundarna tänkte: "Usch för små äckliga valpar!" Men mattar och hussar föll (bokstavligen - på knä) för den lilla sötnosen. Med några små godisar framför nosen märkte han inte av sticket. Veterinären lyssnade på hjärtat och kollade snabbt över honom och han befanns vara en utmärkt liten valp.

Zingo börjar ta mer ansvar för att visa hur en valp ska uppföra sig mot äldre hundar. Med stort tålamod står han emot den ettriges små sylvassa tänder och med jämna mellanrum läger han den lille på rygg. Schassen visar att han förstått genom att ibland hoppa upp och hugga efter Zingo för att direkt efteråt slänga sig på rygg.

Här kommer några stilstudier från uppfostringsanstalten.


Jag börjar med ett stadig bett i bringan på den store klumpen.


Sedan gnager jag lite på hans ben. Hundar ska ju gnaga på ben...


Hoppsan, måste han titta så bestämt på mig. Jag har väl inget gjort?


Jag är större än du! Nåja, åtminstone högre upp.


Okej, okej, du är störst, bäst och vackrast och klokast och bestämmer allt. Jag vet...

... och bloggandet är glest. Det är mycket nu med en ny liten vovve i huset. Men vi fick firat midsommar med långbord ute på gården. 19 personer, varav 16 övernattade! Men alla hade kul.


Zingo bär sin krans med jämod...


medan Schassen nog helst vill vara utan.


Du är så stor Zingo.