GråBossen

... och bloggandet är glest. Det är mycket nu med en ny liten vovve i huset. Men vi fick firat midsommar med långbord ute på gården. 19 personer, varav 16 övernattade! Men alla hade kul.


Zingo bär sin krans med jämod...


medan Schassen nog helst vill vara utan.


Du är så stor Zingo.

Nu har den nye lille killen kommit hem. Igår, lördag, var vi och hämtade Trollschnauzerns Odin. Fast till vardags heter han Schassen. Schassen är 9 veckor idag och är en dvärgschnauzer. Just nu är han en mycket liten trasselsudd men han har gott gry och går på upptäcktsfärder, både inne och ute.


Så här ser jag ut och jag trivs att ligga på den här bädden, som de stora vovvarna har använt. Fast jag har en bur också, som jag gärna går in i.


Stilstudie utomhus.


Och framifrån under gång.


Store Zingo är stooor och fick finna sig i att jag skällde ut honom, ja, jag till och med morrade åt honom. Hihi. Men han är så snäll och vet hur små valpar ska behandlas. Zingo går undan när kavata lillen tar i  men annars blir det lite nosande och de fungerar jättebra tillsammans.

Jag hade tänkt att ligga lågt med att skaffa ny hund efter att vi tog bort Buster i tisdags. Över huvud taget var jag inte säker på att jag skulle ha någon mer hund alls. Eller åtminstone vänta något år. Määän.... (som Tony Irving säger) det känns tomt och inte minst Zingo saknar en kompis. Med ålderns rätt hade jag tänkt mig något mindre format än labrador och efter en del efterforskningar verkar det bli en dvärgschnauzer.



Den har temperament och storlek som passar mig. Kan ta det lugnt eller gå dagsturer och den drar knappast omkull mig. Jag hart haft kontakt med en kennel, som eventuellt har en hane till mig. Spännande dagar nu. Får väl plocka fram de gamla valpböckerna och läsa på.

Har ni lust kan ni ju tipsa om lämpligt namn - hane med färgen salt o peppar. Jag har ett tänkbart namn själv men dyker det upp något riktigt bra så kan jag ändra mig.

Vi har under en längre tid haft problem med telefon och bredband. Telefonen har brusat så det knappast har gått att höra den man pratar med. Bredbandet har haft avbrott titt som tätt, ibland riktigt långa stunder och ibland någon minut.

Jag har felanmält till Telia och de har felsökt. Resultat har meddelats att det inte finns några avbrott på linjen och att samtal går fram. Det visste jag ju redan... Som tur är har jag sedan tidigare problem fått kontakt med en av Relacoms tekniker och hade hans mobilnummer sparat. Idag kom han hit och mätte linjen från vår sida och hittade en misstänkt punkt 50-60 meter från huset. När Telia mäter från sin sida går inte dessa problem att hitta när de finns så nära abonnenten!

50 meter från huset står en stolpe där telefonledningarna förgrenas och min Relacompis klättrade upp. Det visade sig att skarvningen var alldels grön av ärg så den gjorde han om. Nu kan vi tala i telefon igen och hittills har jag inte haft något avbrott på bredbandet.

Telefonnumret till min guldtekniker på Relacom ska jag spara!

Idag blev vi tvungna att ta bort Buster.

I morse upptäckte jag att Buster låg kvar i tvättstugan på samma ställe som i går kväll. Jag fick stötta honom så att han kom upp på benen och kunde följa med ut. Efter fem meter ute började han göra ifrån sig och sedan orkade han inte mer utan lade sig ner. Jag tog Zingo på en snabb tur och när vi efter 5 minuter kom tillbaka hade Buster flyttat sig en bit men lagt sig igen. Jag fick bära in honom.

När jag kom in berättade jag för Lilla Frun vad som hänt och vi bestämde oss direkt att han inte skulle behöva lida längre. Vi fick tid på eftermiddagen hos veterinären och klockan två var han borta.

Vi visste ju att Buster började närma sig slutet men de sista veckorna hade han piggnat till och kom till och med upp på andra våningen. Och han gjorde sitt vanliga jämfotahopp upp i soffan. Trodde nog han skulle hänga med över sommaren.

Nu har vi bara alla goda minnen kvar och så har vi ju Zingo, som just nu är väldigt deppig.


Den gamle gossen är borta.

För att komplettera växthuset har en liten vattenkonst kommit på plats. Ljuvligt att höra vattenplask från det öppna sovrumsfönstret när man ska natta.


Först ett hål i backen och sedan ned med en stor plastburk. Lock på detta och göm alltsammans med stenar - färdigt.


När det mörknar slår ett skymningsrelä på lysdioder inne i vattenstrålarna. De ser ut som små eldslågor.


Tog för säkerhets skull en bild med blixt också.


I förmiddags tog jag en tur med gamle Buster uppe på berget, alldeles bakom huset. På väg tillbaka började han få spänst i stegen och drog iväg åt ett helt annt håll än jag hade tänkt mig. Han hade fått något i nosen och till och med jag kände att det luktade. Först efter ett mycket starkt påpekande från husse, vände han tillbaka och gick med hem. Jag tänkte att jag får gå och kolla upp lite senare på dagen.

Senare på förmiddagen var Lilla Frun med Zingo vid sjön för en simtur (det var Zingo som simmade). När de kom hem, gick Zingo som vanligt lös, med kopplet hängande. Precis när de skulle gå in stack Zingo iväg med koppel men utan matte. Jag hörde mattes något frustrerade röst när hon försökte kalla in vovven så jag gick ut för att bistå.

Med Busters tidigare vägval så misstänkte jag att även Zingo var åt det hållet. Mycket riktigt, när jag passerat platsen där Buster hade vänt så såg jag Zingo. Han kom först mot mig med vände snart tillbaka och då såg jag vad som hade lockat hundarna - en älg! Zingo är ju viltspårchampion, gudbevars...

Det var en ungtjur med en litet cykelstyre och den var mycket död. Jag återvände senare med kamera och tog nedanstående bild men kunde inte se några skador på honom. Fast jag kunde ju inte se den sidan han låg på.


Kan det ha varit vargen, som varit framme?

I går förmiddag, när Lilla Frun gick ut med hundarna, skulle Zingo in och kissa i skogskanten. Då fick Lilla Frun syn på en huggorm, snyggt draperad på en björkstam. Hon fick snabbt undan vovven och ringde mig så jag kunde kuta dit med kameran.


Här ligger snyggingen och poserar. Men han/hon fick snart nog och ringlade iväg. Det var en ganska kraftig sak.
Sommaren är tydligen på väg och idag kändes det riktigt ljummet i luften, även rätt sent på kvällen.

De små barnbarnen har rest hem och studentfirandet av det äldsta barnbarnet är avklarat.


Tjusig - och god! - studenttårta.

I går var barnbarnen och jag på Havets Hus i Lysekil. Jag hann inte lägga upp bilderna i går så det får bli idag i stället.


Vi tog färjan över Gullmaren och det var ju spännande. Är man för kort för att se över relingen får man kika där det finns möjlighet.


Den jättestora hummern kom Christian ihåg sedan förra besöket.


Sara fick hjälp med att få upp en krabba ur vattnet. Men så långt som att klappa den ville hon inte gå.


Här var det makrill och plattfisk, vilket vi hade till middag idag. Men inte dessa förstås - jag lovar.


Efteråt tyckte Christian att det smakade gott med en glass...


...men Sara ville inte ha någon glass. I stället sprang hon och försökte få fatt i gråsparvarna.


Det finns ju annat kul också vid Havets Hus. Det här ankaret ägnades åtsilligt med tid innan vi kunde fara hemåt igen.

I går, söndag, levererades Sara och Christian (3 o 5 år) av morbror och moster. De ska vara här hos mormor och morfar under hela veckan.

Här är några bilder från dagens hundpromenad.


Med två koppel kan man samsas om samma vovve.


Men när storebror har ledsnat får Sara ta hand om Buster själv.


Aha, det är så det går till när hundar kissar - och så mycket...


Hos grannen stod grävaren, som använts till dikningen utefter vår väg. Imponernade tyckte Christian.


När vi kom fram till "ekbacken" sa jag till barnen att här bakom kröken brukar vi se rådjur. Och mycket riktigt hittade vi två stycken.


På hemvägen studerade Sara en  myra.

Idag har Lilla Frun och jag varit på Esters Mässa. Det är eleverna i avgångsklasserna på Ester Mosessons, som visar upp sina avslutningsprojekt. Vår sonson Patrik tar studenten nästa vecka och var givetvis med och visade upp bröd, som han och två grabbar till hade skapat recept till och provbakat i ett par omgångar tills de var nöjda.

Lilla Frun och jag gick runt och provsmakade (som man kunde göra på Dagens Hushåll för många år sedan). Även vår son var där och vi passade på att äta lunch med honom och Patrik. Visst, vi blev mätta!

En härlig dag och här kommer lite bilder från mässan.


Patrik med sina två gruppkompisar berättar för farmor om de fyra brödsorterna de hade bakat.


Det gick åt av det goda brödet så här skärs det upp mer.


Den här gruppen hade temat "Villa Villekulla" och sjörövarskeppet är i choklad! Förresten tyckte den här flickan att Patriks farföräldrar såg m y c k e t yngre ut än hennes.  ;-)


Moussetårtor, som smakade mycket gott.


Ännu en konstfull tårta.

I dag fick vi besök av Lilla Fruns kusin från Skåne. Han föder upp bullterrier och han hade med sig en liten valp från senaste kullen. De övriga kullsyskonen har rest till sina nya familjer men lilla Nikon, som hon heter, ska stanna kvar hos husse. Och idag fick hon vara med på långresa ända till Ljungskile och hälsa på två stora labbar.



Så här ser en 9 veckors bullterriertjej ut.


Det fanns många nya lukter att undersöka.


När jag springer så kommer öronen nästan i rätt position.


Du var mig en stor en - men snäll.


Jag tror jag tar hand om kopplet och tar en promenad med den där Zingo.


Man kan se sig lite om från ovan också.


Jag gillar dig Lilla Frun, säger Nikon.

Nu har växthuset fått golv och lite inredning. Vi har också varit och handlat lite tomat- och andra plantor. Ska först justera hyllorna efter Lilla Fruns önskemål, sedan ska plantorna dukas upp. Ytterligare lite grönt och blommigt ska in så småningom.


Det ska ju synas att bygge pågår.


Här är golv på plats både inne och utanför.


Lite hyllor och ett "skötbord" har också hamnat på plats.


Så här långt har magnolian kommit.

Tänk om vi nu kunde få lite värme också...

Vårt lilla växthus, som vi köpte förra våren för att testa växthusodling ett par säsonger, tog slut redan efter första säsongen. Det vara ett litet, billigt i rörkonstruktion med armerad plastväv. I höstas resonerade Lilla Frun och jag om vi behövde montera ner det över vintern - men det brukar ju inte bli så mycket snö nu för tiden - så vi lät det stå kvar. Resultatet blev att det tak som en gång pekat uppåt, hängde nedåt med en halv meter snö ovanpå. Plastväven sprack och rören bockades om till någon slags modern konst. Omöjligt att reparera och frågan blev ett likadant igen eller ett riktigt?

Det blev ett riktigt. Vi beställde via webben och det tog bara några dagar innan DHL var här och lastade av. Sedan började det roliga:


Här är de sorgliga resterna av det lilla växthuset. Plastväv och trasiga rör är bortplockade. De rör, som är kvar, ska användas med de hyllor, som hörde till det gamla växthuset, som inredning i det nya.


Sockeln hopmonterad och satt på plats för att jag ska kunna gräva ut för den nya grunden.


Grund och sockel på plats. Fyllt med singel men det ska till ett golv, troligen marktegel.


Hopmonteringen av själva huset gjordes uppe på gården. Det kändes nästan som om man var tillbaka till Meccanoåldern igen - profiler och skruvar och muttrar. Väggarna är i kanalplast vilket gör att huset lätt kan bäras på plats. Långsidor och gavlar är klara och taknocken på plats - klart att bära iväg.


Huset är på plats och fastskruvat mot sockeln. Taket med vädringsluckor och dörren är monterade. Nu saknas bara golvet och inramning av insteget. Återkommer efterhand med fler bilder.


Picko njuter i kvällssolen.

Vinterns snömassor har satt sina spår. Vissa tak har rasat men det är inga viktiga delar så det får jag ta hand om så småningom. Däremot hade min egenhändigt hopfumlade pergola rasat och det såg inte snyggt ut. Därför har jag rivit den och ersatt den med en ny, färdigköpt.



Så här kan det ju inte se ut så det blev rivning.


Byggsats inköptes.


Så här blev resultatet. När björnbär och murgröna har klättrat upp blir det ett litet fint fikaställe igen, men...


... då får vi hoppas att vintern har gett sig. Så här ser det ut bakom stallet idag.

Jag återkommer till övriga projekt, som ska ta hand om vinterns härjningar. Växthus är på gång - kommer med DHL på måndag.

Vår lilla ynkekatt, Trixi, kom inte och delade frukost med Buster i morse. Hon brukar alltid slicka i sig av hans a-fil, som hundarna får på sin mat. Det är inte så ovanligt att en och annan katt blir sen till frukost så jag tänkte inte mer på det. När jag hade gjort i ordning frukost till Lilla Frun och mig, skulle jag hämta brickan. Då upptäckte jag Trixi i Busters bädd - där hade hon lagt sig för att dö. Det hade nyss hänt för hon var fortfarande varm. Senare på förmiddagen blev hon nergrävd i jorden under en gran i skogen.

Trixi har alltid varit ynklig. Hon har ätit med god aptit men var ändå lika mager. Trots detta tog hon åtskilligt med möss. Hon har säkert inte mått bra och nu slipper hon från det och det känns bra. Hon får fortsätta att vara med i min vinjettbild, där hon mår gott mellan sina hundkompisar.


Trixi med nyfångad mus. Bilden togs för nästan ett år sedan.

Några bilder från dagens promenad med vovvarna.


Denna bilden är visserligen från gårdagens hundpromenad. Jag ville bara visa att fårets tomtekompis har bytts ut mot en uggla. Vi vet fortfarande inte vem som äger dessa figurer mitt ute i naturen.


På dagens promenad blev det lite apporteringsträning med Zingo:


"Men Matte, den är väl min?"


"Ska jag hålla fast den också?"


"Något i den här stilen? Det var ju inte så svårt"


"Zingo, unge man, se här hur det ska vara. Vi seniorer kan det här."


På hemvägen bytte vi några ord med Blesi.

Idag på eftermiddagens hundpromenad hittad vi vårens första vitsippor. Det känns att våren har kommit och nu verkar allt komma riktigt fort.


En trio som solar sig.


Ytterligare några sippor, som tränger sig upp genom löven.


Zingo ligger och väntar på matte.

Stora fåglar

I fredags kväll, när Lilla Frun åkte till jobbet, såg hon en stor mörk rovfågel, som flög upp från en stolpe vid vägen. Den var mycket större än en ormvråk. På lördag middag såg jag också en stor fågel i luften på andra sidan hagen. Jag uppfattade den som rejält mycket större än ormvråken. När den flög upp så att solen  belyste undersidan, såg jag att  den var ganska jämnt brun. Efter konsultation med fågelböckerna tror vi att det måste ha varit en havsörn. Tyvärr fanns ingen kamera att tillgå men jag får hålla ögonen öppna framöver.

Idag på förmiddagsturen med hundarna, hörde jag ett annorlunda fågelläte. När jag tittade upp så såg jag en stor vit fågel flyga rakt över huvudet på mig. Det var inte svårt att konstatera att det var en fiskgjuse. Ingen kamera då heller men det blir mycket spaning i fortsättningen.

Efter att vid många tillfällen pratat om att åka till Hornborgasjön, kom vi äntligen iväg idag. Det var lätt att hitta dit och vädret var perfekt, ca 13 grader och mulet med ganska lätta skyar. Här kommer lite bilder.


Ja, så ser den ut. Men det visste ni väl? Detta verkar vara ett ganska ungt exemplar.


Mycket fåglar fanns på plats. Dagsnoteringen var 12900 st tranor.


Det fanns många andra arter också. Jag får åka tillbaka och ha en hel dag på mig för att plåta alla enskilda arter, som man kan hitta.


Ett par under inflygning.


En grågås bröstar sig.


En slurk vatten - eller kom det med något annat?


Här trår ett par den berömda trandansen.


Ytterligare en danstur av samma par.


Till final i "Let's dance"?


Avslutningsvis ett par skrattmåsar, som kalasar på en överbliven smörgås.


Närbild på mås med (smör)gås.

Nu ser man färgen på krokusknopparna och snön smälter undan. Men i skogen finns det kvar nog med snö för att Buster ska få roa sig med sin favoritsysselsättning - rulla runt i snön.


Härligt med snörullningssnö.


Åh, så skönt att bara få rulla runt.


Gott, gott, gott...


Efteråt måste man skaka ur pälsen.


Hemmavid var vår nordiska "papegoja", stenknäcken på plats under fågelbordet.


Grann, även från sidan.